I dessa turneringstider (läs: WSOP Main Event) så kanske det är på sin plats med ett inlägg om turneringspoker, inte minst för att jag funderar på att börja spela de stora söndagsturneringarna online trots min aversion mot dessa “lotterier”.
Leatherass skrev ett inlägg om sina reflektioner kring turneringarna under WSOP och kom fram till att det inte finns något bra sätt att göra turneringar till något som kan avgöras främst av skicklighet. Har man djupa stackar och långa nivåer där mörkarna går upp sakta så tar det en månad att spela en turnering så stackarna måste vara grunda och mörkarna måste snabbt höjas. Problemet blir då att skickligheten blir en så pass liten del av hur turneringen slutar. Alla försöker spela sitt bästa men turen är det mest avgörande för hur bra det går. Även om man hamnar på ett bra bord fyllt med usla spelare så kan du hamna i en situation där du inte lyckas få en massa marker av dem tidigt och mörkarna går upp så du plötsligt bara har ett alternativ, att gå all in. Hur stor fördel av sin skicklighet har en bra spelare mot en dålig när det bara går att göra ett drag, att gå all in? Till och med en åsna känner till de händer som är okej att ställa med och även om de inte vet detta så kan de väldigt lätt träffa ett kort mot dig. Alla som har ett hyfsat pokersinne förstår att turneringar egentligen bara är ett stort lotteri.
Vad säger ni? Håller ni med?
Entries (RSS)